Torsten Föllingers Genial Singing Lessons

Recension Marit Bergman Baby Dry Your Eye - 2004

Det jag säger till Marit Bergman är; om du vill följa mig för att du vill ha honom – så följer du ju mig hur som helst – för jag är kärleken.

Marit Bergman är ett enda stort plagiat av kända pop och rock melodier och populärt musikalisk diktning.

Hon är infekterad av de smarta psykopaternas ord, som säger att hennes musik kan göra henne till stjärna, så att det aldrig tänks på vem e jag? Vad gör jag? Varför gör jag det? Hon är en riktig snobb, hon tror hon är riktigt intelligent och vet mycket saker. För mig liknar hon mest en tonårstjej som, föraktar allt (som kvinnor ofta har en tendens att göra) utom det lilla som de bestämt sig för att älska. De liknar en kvinna som jag träffade på en buss för inte så länge sen, som efter jag utlagt mig om allt möjligt påstod att hon förstod allt jag sa (dvs. att hon läst om allt jag sagt tidigare) liksom mannen vore ett föremål att värdera och rangordna och inte en person, en ande utan bara ett plus, plus av idéer som var till för att imponera på kvinnor. Denna bild har många kvinnor, liksom det inte fanns någonting annat i världen än kvinnor. Men faktum är att det svänger och att man blir kåt och önskar att man vore en tonåring – och att Marit Bergman, trots sin ofördelaktiga utseende är sexig och blödande – och att vi älskar henne, därför att om man verkligen älskar en man, älskar man alla – och Marit Bergman älskar verkligen.

 

Man sitter som fast bunden av Marits trollkraft – hon har en fantastisk röst, och då hon sjunger You do not want to know me whem I am lonely, så inser alla att det här är en kärlek som alla måste skydda, nog om karlsmässig kritik intelligens – man älskar Marit Bergman.

Då man lyssnar på en kvinna ska man inte kritisera henne, det går inte, eller så tål hon inte det – vad man ska lyssna på är det ljus som dväljs i hennes hjärta – hon är den mörka cirkeln med ljuset i mitten – mannen den ljus cirkeln med mörkret i sitt hjärta. Marit Bergman strålar ur sitt enorma lysande hjärta över alla – man kan inte annat än att älska henne.

Det härliga med Marit Bergman är alltså inte hennes konst – utan hennes ljus, hennes kärlek.

Hennes texter handlar om längtan efter kärlek och är ovanligt rätt på sak. Visserligen är melodierna plagierade, kan det tyckas – men jag tror inte Marit Bergman har gjort det medvetet. Hon är en musik lyssnare och har omedvetet kommit på melodier, som påminner om andra vackra former.

Hon kan tyckas vara ett plagiat. I Can I keep him? så beskriver hon det som alla som älskar mycket upplever att kärleken till en annan ökar tron på den stora kärleken, Gud – som är kärlekens Gud. Vårat hopp om att få älska och behålla en människa – mynnar ut i att vi förbättrar oss (till vårt samvete) att vi helt enkelt får en inblick i vår egen synd, vårt eget liv och blir de bästa barnen (you sweetiest child, som hon sjunger).

Shame on me – beskriver hur vi kan vinna världen, men inte är nöjda förrän vi förlorat den och vunnit oss själva.

You are with me – beskriver den där enorma lyckokänslan vi upplever då vi har varit tillsammans med någon och plötsligt har man en hel dag tillsammans – och allting är en glädje – för nu börjar kärlekens riktiga arbete – man ska erkänna för varandra vem man är – släppa guarden och bli sig själv – så som man är för sig själv i sig själv.

I ”Miss you” (den sista sången) innebär att summan slutar i ett dis av längtan – den man hänger efter, den man älskar, så länge kritiken inte satt sina klor i en. Det enda problemet med skivan är att den bara handlar om en kvinnas kärlek till en man – men kan någonsin ett kvinnligt konstverk handla om annat? Som sådant är den en precious – en konstant tanke på en man som inte har något med djur, natur eller samvete att göra.

Blacker nights and brighter days – detta är barnets värld.

En kvinnas kärlek kan ursäkta vad som helst mannen hon älskar gör. Här kan vi se hur rätt Blyth har då han säger att kvinnor saknar intellekt. Vilken kvinna skulle pilla på och analysera så som jag vedervärdigt gjorde i första delen av den här artikeln? Men det är det som kallas intellekt. En värld bortom känslan – som är fiktiv. Men mannan har det – kvinnan vill vinna honom till den rätta sidan – medan mannen med samman intellekt vill vinna kvinnan till sin sida – så slits kärlek i bitar och kvar blir bara dessa ord: jag vill knulla.

Skilja manligt och kvinnligt, man måste skilja manligt och kvinnligt.

Man kan t.ex. inte jämföra Marit Bergman med John Lennon. Den kvinnliga konsten är liksom Eve i Bibeln, skapad ur det manliga revbenet, men den är en kvinna och inte en man och jämförelse med män blir därför urfånigt. Att göra detta är ungefär lika meningslöst som att jämföra älskande med sina vänner.

Men å andra sidan – kan man säga att inspirationen till den manliga konsten ifrån början springer ur hans kärlek till kvinnan – så det går på ett ut.

Vinna sig själv innebär att man verkligen har gott samvete. Marit har uppenbarligen upplevt stark kärlek då hon skrev dessa sånger – och hon försöker bekänna sina synder för alla – det bästa sättet att få gott samvete – ”det jag viskar i örat på er – ska ni skrika ut över hustaken”! Detta gör hon alltså, är hon kristen? trots att hon i Can I keep him – erkänner att hon aldrig gått i kyrkan (vilket intet har att göra med kristendom)

Jag trodde också att kyrkan var kristendomen – tills jag en dag upptäckte att jag var Kristen utan att jag visste om det.

I I will always be your soldier erkänner hon saker hon djupt skäms för – men som blir dygd igenom att de berättas igenom en vacker sång och poesi.

I It is a mystery – sjunger hon; I can not see my reasons why you have chosen me, detta är ju kärlek.

Då den västerländska manliga konsten sagt snart nog allt tar den kvinnliga över – det är typiskt kvinnan hoppar in och räddar situationen då deras män står som nollblåsta fån och inte vet vad de ska ta sig för. Anledningen till varför så många blir sårade; sann, kärlek är att det handlar om sanning och samvete och det gäller ingen annanstans.

Man kan vara säker på att de styrande bara tänker på 3 saker; pengar, sitt utseende och sitt rykte.

Konst är ett sätt att ta sig ur Djävlarnas grepp, kvinnan är i deras grepp, fortsätt skriva, fortsätt sjunga, fortsätt måla – det är er tur nu!

Som hon påpekar i Shame on me, så består inte lyckan i många vänner – (eller kanske gör den det) men livsglädjen kommer bara med djup.